Hälsa

Är Ridgebacken en frisk ras?

Den ursprungliga Ridgebacken skulle kunna springa bredvid hästen en halv dag och sedan smidigt agera mot lejonet För detta krävs en fysiskt och psykiskt sund hund. För synpunkter på psykisk hälsa, se avsnittet om mentalitet.

Utgångspunkten måste vara att endast friska, stabila hundar ska gå vidare i avel. Personligen väljer jag gärna att avla på relativt gamla hundar, Izza och Chicko som parat i jan 2010 är båda på sina femte år. Då vet jag att föräldradjuren hållit sig friska under en stor del av ett normalt hundliv och eventuella svagheter i kullen bör också ha kommit fram.

Alla individer, hundar som människor, bär på ett antal sjukdomsanlag. Jag avlar därför helst på linjer som jag känner till och försöker ta reda på hälsostatus även hos kullsyskon och föräldrar. Föräldradjuren var rimligen friska när de användes för avel men kan ju därefter ha utvecklat sjukdomar. Uppfödare har tyvärr heller inte alltid komplett information om vad som hänt med deras valpkullar senare i livet.

Man får nog acceptera att det kan finnas släktingar som har någon sjukdom eller svaghet men jag undviker att para hundar där en viss åkomma finns hos såväl tikens som hanhundens nära släktingar.

Försäkringsbolagen har olika premier för olika raser beroende på hur kostsamma individerna i en ras varit för bolaget. Eftersom de allra flesta hundar idag är försäkrade ger denna statistik en god uppfattning om hälsoläget. Ridgeback verkar vara en normalfrisk hund.

För att minska risken för framtida problem i rasen är det önskvärt att alla hundar, inte bara de som ska gå i avel, utvärderas. Det handlar om att röntga höfter och armbågar (efter 12 månaders ålder på veterinärklinik) samt att göra mentalbeskrivning (MH). MH får göras från 12 månader men jag tycker man avvaktar till dess hundarna är relativt vuxna och ordnar beskrivning för Bondinoshundarna vid 2-2.5 års ålder.  BPH, beteende och personlighetsbeskrivning också från 12 månader är mycket bra att göra, dock lite senare kanske. Resultaten av dessa undersökningar är officiella och registreras hos SKK.

Dessutom skickar Ridgebacksällskapet ut en hälsoenkät som det förstås är bra att alla fyller i. Resultat från hälsoenkäten finns på SRRS hemsida www.srrs.org. För gärna bok på din hunds veterinärbesök och vaccinationer, det är inte så lätt att komma ihåg efter något år.

Åkommor att hålla ögonen på

Enligt rasklubbens riktlinjer skall avelsdjur vara friröntgade i höfter och armbågar samt ha genomgått MH med godkänd skottprövning.

Leder
Fel på höfter eller armbågar är de vanligaste ledproblemen. Frekvensen hos Ridgeback ligger dock relativt lågt, under 10%. Ledförändringar kan ge värk och rörelsesmärta som innebär ett lidande för hunden, begränsar dess aktivitet och, i extrema fall, kan medföra att hunden måste avlivas i förtid. Många av de drabbade hundarna har dock bara lindriga förändringar (höfter C eller arthros armbåge grad 1) och kan då ofta leva ett problemfritt liv. Extrem eller ensidig fysisk belastning som hård agility-, draghunds- eller cykelträning kan öka risken för att hunden får besvär, särskilt om felet sitter i armbågen. Olämplig utfodring och överdrivet hull under uppväxten verkar också kunna öka risken för osteochondros i armbåge och andra leder. Det är därför viktigt att du röntgar din hund även om den inte ska gå i avel.

Allergi
Allergier ökar i samhället och detta drabbar inte bara människor utan också våra hundar. Såväl miljöfaktorer som arv verkar påverka risken att utveckla allergi. Man har i vetenskapligt syfte parat två allergiska hundar och visat att en stor andel av valparna då blev allergiska. Allergier hos människa ger ofta besvär från slemhinnor (hösnuva) och luftvägar. Hos hundar yttrar sig allergi däremot oftast som klåda med irritation i öron, tassar eller hud. Man har visat att om tiken utfodras med blandad kost (inte bara torrfoder utan diverse hushållsrester) så minskar risken att valparna utvecklar allergi.  Självklart får Bondinostikarna sådan blandad utfodring under dräktigheten.

Hypothyreos
I vissa andra länder rekommenderas även att föräldradjuren testats för hypothyreos samt gjort ögonundersökning. Detta har hittills inte ansetts nödvändigt i Sverige.

Hypothyreos är en underfunktion i sköldkörteln som ger sänkt ämnesomsättning vilket påverkar hunden såväl fysiskt som psykiskt. Hunden ter sig ofta nedstämd och slö, går upp i vikt och är extra frusen. Diagnosen ställs via blodprov och behandling med tabletter innehållande thyreoideahormon gör att hunden blir helt normal igen. Behandlingen är livslång. Även om tablettbehandling normaliserar hundens tillstånd ska hundar med hypothyreos förstås inte användas i avel men i övrigt kan hunden leva ett normalt och aktivt liv. För tävling och utställning fordras dock dispens från SKK.

Katarakt
I Sverige är det vanligt att hundar av vissa raser, exempelvis collie, ögonlyses för att hitta fel på näthinnan/PRA som leder till blindhet. Hos ridgeback är förekommer inte PRA men hos enstaka hundar har katarakt konstaterats. En total katarakt gör hunden blind och kan jämföras med den sjukdom som hos människa kallas grå starr.

Den katarakt man funnit hos svenska ridgebacks är däremot i de allra flesta fall endast av en mm stor förtätning i linsen. Förtätningar indelas i olika grupper beroende på var i linsen de är belägen, exempelvis bakre polär katarakt eller y-sömskatarakt. Sådana små förtätningar ger inte några symptom hos hunden och idag är det oklart hur vanligt förekommande de är i den svenska ridgebackpopulationen eftersom få hundar undersöks. I USA verkar man ha mer problem och rekommenderar ögonlysning av avelsdjur. Man vill undvika att para hundar med katarakt eftersom risken är att avkommorna så småningom kan få mer uttalade förändringar med synpåverkan eller total katarakt.

Min tik Strimma råkade av en olyckshändelse få en spark mot vänster öga som trots behandling snabbt ledde till blindhet och linsen i det ögat blev vit och ogenomskinlig. När hon undersöktes visade det sig dock att hon även i det oskadade ögat hade en liten förtätning. Hennes syskon och mamma undersöktes därför och det visade sig att några inklusive mamma Mitzi hade små förtätningar i linsen. Alla hundarna lever aktiva liv och ingen hade eller har idag några symptom på nedsatt syn (Strimma har fått en ny lins, och har idag fullgod syn på vänster öga igen).

Enligt SKKs riktlinjer bör man undvika att avla på hundar med förtätningar (y-sömskatarakt bedöms dock åtminstone hos vissa raser inte vara något avelshinder). Friska syskon är däremot helt godkända för avel. När min fodertik Vinja (fri från katarakt) paras kommer jag dock att välja en hane där ägarna är villiga att låta ögonlysa hunden före parning. Även Chicko och Izza som parats i januari 2010 har ögonlysts u.a. före parningen. På sid 27 i Ridgeback-Nytt nr 1/2009 hittar du den artikel jag skrev för att vi ska uppmärksamma även denna hälsoaspekt.