Mentalitet
Mitt mål är att föda upp friska, sunda hundar som passar för ägare som vill vara aktiva med sin Rhodesian Ridgeback (RR). En ridgeback skiljer sig dock mentalt väsentligt från såväl spaniel/retrieverraserna som från konventionella brukshundar. Det är viktigt att den som planerar att bli Ridgebackägare förstår att Ridgebackträning innebär sina speciella utmaningar.

Är framgång på avancerade bruks- och lydnadstävlingar eller agilitybanan viktigt för dig bör du välja en annan ras. Min första hund – Alfalyans Bondino – blev visserligen elitlydnadschampion 1996 och brukschampion 1998 men är fortfarande ensam i Norden om dessa titlar. Alla grenarna (utom skydds) kan dock mycket väl utföras med en RR men du måste räkna med att raser specialiserade för dessa uppgifter är mer framgångsrika. Det gäller även om du köper en hund från vår kennel, trots att vi i RR-sammanhang kan ses som bruks, lydnad, agility och rallylydnads inriktade. Ser du det istället som en utmaning att komma vidare med en mer svårmotiverad ras kan man ha mycket roligt med sin RR. Och man måste inte tävla, träna kan va kul det med och nyttigt.

Hur ser då en mentalt rastypisk RR ut? Rasstandarden ger föga information. I den svenska versionen anges att den vuxna RR skall vara reserverad mot främlingar – en mycket olycklig översättning av den ursprungliga engelska texten ”aloof with strangers”. En bättre översättning är nog ”nonchalant mot okända”. Hundens ursprungliga användningsområden; jakt och vakt speglas också i relativt stor omfattning i hundarnas mentalitet även om de allra flesta svenska RR inte haft dessa uppgifter på många generationer.

Bondinos kennel strävar att föda upp RR som är livliga även i vuxen ålder och som har arbetslust. Om du då som person inte har så mycket lust eller tid att göra saker med din hund kan en sådan RR upplevas som jobbig. Den unga hunden får gärna ha en positiv och öppen inställning även till främmande människor. Det underlättar för både hund och ägare eftersom vi i det moderna samhället ofta lever tätt inpå andra. På vuxna dar blir RR ändå lite mera avmätt. Vi satsar också på att föda upp hundar som har mer samarbetsvilja än den genomsnittlige RR. De flesta vuxna RR har också allvarssidor som i mentaltestsammanhang benämns skärpa och försvarslust. Det är naturligt för en gammal vakthundsras men dessa sidor har vi idag snarast anledning att genom ett klokt avelsarbete försöka dämpa.

Den allra viktigaste egenskapen är dock goda nerver. Det ger hunden förutsättningar att sortera information/intryck även under stress och att handla (hund-) rationellt. En höggradigt nervös hund klarar ofta inte ens vardagens intryck och utsätts också för ett stort lidande. De allvarssidor som finns hos våra RR gör nervkonstitutionen extra viktig.

Hårdhetsgrad och mod (dådkraft) är ytterligare två egenskaper som diskuteras i mentaltest sammanhang. Många tror att RR är en hård och modig hund men åtminstone i Sverige är det inte alls så. Våra hundar är veka vilket betyder att dom tar åt sig och minns. RR är inte heller särskilt modiga. Med tanke på rasens gamla användningsområde, storviltsjakt, var det kanske helt adekvat. Om hunden har goda nerver och förtroende för människan fungerar en vek och mindre modig hund oftast väl i vardagen. Tänk på att mentaltesterna har designats för brukshundraser. I dessa tester ger måttligt hård och mycket stor dådkraft de högsta poängen – men du som söker en hundkompis ska förstås inte köpa ett kravallhundsämne. En riktigt stark hund kan vara mycket självständig. De allra flesta hundägare blir mycket lyckligare med en hund som ibland behöver lite stöd från sin förare.
Nu mera finns det en mentalbeskrivning kallad BPH, som är mera anpassad sällskapshundar.

Skotträdsla kan vara genetisk eller förvärvad och det är ofta knepigt att veta vilket. Som hundägare kan vi ofta beskriva en händelse som vi tror gjort hunden skotträdd. Dock kan även den ärftliga skotträdslan komma till uttryck relativt sent i hundens utveckling och en valp som framstått som helt skottfast kan i vuxen ålder ha en rädsla av genetisk bakgrund. Enligt min mening skall skotträdda eller påtagligt skottberörda hundar inte användas i avel. Även om du inte är jägare finns många andra impulsljud i samhället som kan göra livet till en plåga för den skotträdda hunden (nyårsafton är ju ett alldeles särskilt kapitel).